Protech Tojeiro 140
Här kommer jag att visa byggnationen utav min Tojeiro 140 från Protech.
Det är ett F3A plan i den lägre prisklassen, riktpris i Sverige är 4600 kronor. Den är 199 cm lång och har spännvidd på 183 cm. Jag har känt och klämt på två stycken innan jag beställde min. De såg riktigt fina ut men det finns ett par missar. Bland annat så finns det ingen riktig piptunnel, så 2-taktare är lite bökigt att montera. Jag har tänkt mig en 4-taktare YS 140 FZ med en Hatori mini-pipa. Pipan är bara 235 mm lång och det förenklar byggnationen väsentligt.
Tyngdpunkten hamnar lätt för långt bak ifall man inte tänker sig för. Även den totala vikten hamnar oftast över 5 kilo, vilket är den övre gränsen vid tävlingar. I Sverige så är vi inte så hårda på den regeln. Men skulle man vilja tävla internationellt så måste planet vara under 5 kilo.
Här är bilder från hur den levererades:
Byggsatsen kommer med de flesta tillbehör. Spinnern är helt i plast så den kommer jag inte att använda. Länkar mellan servon och roder kommer jag också att byta ut. Stället har jag hört att tidigare ägare tycker är för lågt, men jag mätte det så såg det ganska OK ut. Så de har antagligen blivit uppdaterade.
Konstruktionen är laserskuren balsa och plywood, den är sedan klädd med Oracover. Vingarna är delbara men man inga möjligheter att justera anfallsvinkeln som på mer exklusiva F3A-plan. Stabilisatorn är fast, således även där inga justeringsmöjligheter.
Här är en lucka under stabilisatorn där man skall montera höjdrodergenomföringen. Jag kommer dock ej att använda den eftersom jag vill ha två servon till höjden. Anledningen till detta är att en utav mina F3A-plan kraschade efter att höjdservot slutade att fungera.
Byggnation
Jag började med att montera gångjärnen. Snitt för gångjärn är klara när man får modellen. Jag skär däremot av lite på V-formen på rodren där gångjärnen skall sitta. Detta för att rodren skall komma helt intill vinge och stabilisator. Annars så stoppar gångjärnen rodret att komma enda fram till vingen.
För att limmet inte skall låsa gångjärnsfunktionen så smetar jag på vaselin där gångjärnsplattorna möter varandra.
Jag använder snabblim för att fästa gångjärnen mot roderna.
Jag använder 15 minuters 2-komponentslim när jag limmar rodderna mot vingar och stabbe. Detta för att få mer tid att justera så att de hamnar rätt. Epoxi är ett bra lim till detta, jag är dock allergisk mot det. Så jag använder UHU Acrylit. Det har samma styrka och har full styrka mellan -30 till 90 grader Celsius.
Innan jag limmar rodderna på höjd stabilisatorn så kontrollerade jag anfallsvinkeln. Vingen var positiv 0,5 grader och samma på vänster och höger. Så allt är som det ska.
Undersidan på vingarna är helt vita när man får modellen. Jag personligen vill helst ha ett mönster som syns bra och skiljer sig från ovansidan. Jag valde att göra ett stort rött band på undersidan av vingen.
Nu var det dags att mottera i servon i vingarna. Jag har valt Graupner/JR DS 5391. De är digitala och växellådan är kombinerad metall och nylon, samma princip som som betydligt dyrare DS 8401. Den drar med 5 kilo och rör sig 40 grader på 0,13 sekunder. Jag har 10 cm förläggningskabel som är säkrad med klipps och tejp.
Vingarna är förberedda med trådar som man använder för att dra igenom servokablarna med.
Roderhorn utav denhär typen tycker jag är lite bökiga. Man borrar tre hål för att skruva fast rodret. På andra sidan så skall det sitta en plastbricka med samma hålbild. Oftast så blir det lite snett när man borrar och bara två utav hålen passar. Jag sätter en bricka på den som missade plastbrickan. Utav erfarenhet så vet jag att detta räcker. Jag säkrar alla muttrar med blå Loctite.
Här är Pull-Pull systemet som följer med Tojeiro. Det följde inte med några muttrat för att säkra de svarta stängerna. Jag provade med M2 och det passade inte.
Jag bytte ut dessa till andra. Då visade det sig att vajrarna var så snålt tilltagna så att de inte räckte ifall man inte hade minst lika långa stänger. Jag bytte ut alltihopa och satte in en hjulformad servoarm som har diameter 45 mm. Servoarmen har jag bara monterat temporärt för att kunna mäta upp rätt längd på vajern. Servot är ett JR DS 8401.
Roderhornet till sida är utav samma typ som alla andra, fast istället för bricka på andra sidan så har man två roderhorn. Vajern säkrar man med mässingsrör som man trycker ihop. De som följde med såg väldigt klena ut så jag tog egna.
Installation utav höjdservon. Jag vill ha två servon till höjden ifall ett slutar att fungera. Tojeiro är förberedd för ett servo och en stötstång bak. Stötstången går till en genomföring som delar upp den till vänster och höger höjdroder. Mellan genomföringen och höjdroderna så monterar man var sin stötstång.
För att få två servon, ett till varje roder så väljer jag att sätta servona där bak. Tojeiron har en tendens att bli baktung så detta kan bli lite lurigt. Men jag har valt Futaba 9650 som väger endast 26 gram. Det är ett digitalt mini servo som är vanligt att man sätter i stabben på F3A-plan. De drar 3,6 kilo och roterar 60 grader på 0,14 sekunder på 4,8 V. Jag kommer dessutom att byta aluminiumröret till stabben till ett i kolfiber. På det sparar jag 11 gram. Jag behöver ju inte stötstång bak och genomföringen genom kroppen. Där sparar jag ett och annat gram också, så det bör gå ungefär på ett ut viktmässigt jämfört med Tojeirons förberedda lösning.
På insidan limmade jag fast plywood förstärkning på 2 mm.
Jag har valt ett linkage utav kolfiber. Kolfiberstaven kommer lös och man anpassar längden och limmar fast den med 2K-lim. Epoxy eller UHU Acrylit är två bra val.
Nu är det dags att limma fast stabben. Innan jag gör detta så kontrollerar jag att den är rak. Sedan tar jag bort filmen på de ytor som skall limmas.
Jag använder 2-komponent UHU Acrylit.
Här säkrar jag stabben med en skruv igenom stabbröret. Om detta behövs går väl att diskutera med tanke på att stabben är limmad mot kroppen.
Nu är det dags för motorinstallation. Jag har köpt en puck och nosring från RC Sweden för att få ner vibrationerna.
Jag monterade två stycken kolfiber-rör som skall hålla nosringen. Observera att jag gjorde förstärkning i brandväggen där jag fäster rören.
Här limmar jag fast glasfiberplattor som jag skall fästa konsolen till nosringen i. Jag vill inte fästa konsolen för nosringen permanent i kolfiberrören, eftersom vinkeln på motorn kan komma att förändras när man trimmar in planet. Jag tätar framändan i rören med en plastskruv.
Konsolen för nosringen blockerar en del luftinsläpp från motorkåpan. Så jag kommet att bli tvungen att öka några andra luftinsläpp.
På Tojeiro finns det ingen piptunnel från början. Så det blir till att göra en själv. Jag börjar att måtta in med pipan var det bakre hålet skall vara. Sedan skär jag ut det.
När det är gjort så får man täta hålen som vätter in mot kroppen, i framkant och bakkant.
Jag bränslesäkrade tunneln med LustreKote från Top Flite. Det tål upp till 15% nitro. Jag kommer att ha 20% till min motor. Så jag dränker in det ett antal gånger för att ha lite mer marginal. (Jag får vara lite uppmärksam på det här. Men jag har använt LustreKote tidigare med mycket bra resultat.)
Det syns inte på bild, men kroppen har två stycken förstärkningsspant där piptunneln är. Därför tar jag upp ett par extra hål så jag har möjlighet att göra rent piptunneln efter flygning. Jag har förstärkt runt hålen med plywood. Det som däremot syns bra på bild är allt spill av LustreKote. Nu är det upp till bevis hur mycket nitro det klara när jag tvättar rent den.
Här är fästena från Hatori som man skruvar fast pipan med. Det är ett rör av sillikon som utgör dämpningen. Jag monterade ytterligare en slang som stopp, så att metallbitarna aldrig kan komma i kontakt med varandra.
Pipan är Hatoris minipipa för 4-taktare.
Jag bytte originaltanken mot en Kavan tank. Originaltanken såg OK ut men YS 140L pumpar upp tryck i tanken. Bara för att vara på den säkra sidan så bytte jag den. Klunken är en YS klunk som är som en svamp. Den filtrerar bränslet och suger upp varje droppe i tanken utan att ge störningar av leveransen utav bränsle. (Samma teknik som man har på motorsågar).
Luftning och påfyllning av bränsle. Jag har ett Dubro finalfilter på tankningsslangen. Så det är två filter i modellen innan den når förgasaren. I min bränsledunk har jag dessutom en klunk från en motorsåg som också är ett mycket fint filter. YS motorerna är känsliga så det gäller att ha rent bränsle om man inte gillar att meka.
Jag blev tvungen att flytta gasservot till vänstersidan. Både OS och YS har förgasararmen så att servot hamnar på vänster sida av modellen. Jag blir mer och mer konfunderad över vilken motor Protech har byggt Tojeiro för.
Två stycken mottagarbatterier på 4,8 V är inbäddade i skumgummit. Lösningen är lite temporär eftersom jag kommare att använda batterierna för att ballansera TP. Det är Sanyo 1400 mAh NiCA. Inte de lättaste men jag tog vad jag hade hemma. Till början utav nästa säsong så skall de bytas ut mot GP 1300 NiMh som tål över 20 A och väger 23 g/cell. Då sparar jag ca 100 g. Batterierna kommer att cyklars ett antal gånger innan premiärturen. Detta för att säkerställa att de fungerar.
Tanken är monterad uppe på en skumgummibit och är relativt löst fastspänd.
Jag valde att montera snabbkoppling för Canopy. Det fick bli en i varje neder sida eftersom det finns så lite material att sätta den på toppen.
Jag valde ett sporrhjul från MK som jag hade liggande. Den var några gram lättare jämfört med Tojeiros original. Annars så ser det sporrhjulet som kommer med byggsatsen riktigt stabilt ut.
Motorkåpan fäste jag med 8 stycken små träskruv.
Nu är modellen helt klar. Det som återstår är att byta landningsstället. Med en 16x10 propeller så har man ca 10 mm frigång till marken, när planet har lyft på stabilisatorn och ligger plant med marken. Start klarar man med andra ord endast på asfalt. Landning bör ske med avstängd motor om man inte vill byta propeller alltför ofta. Jag har dock beställt ett kolfiberställ som är 230 mm högt. Detta kommer att öka frigången med 55 mm. Det ger marginal så man kan starta och landa utan att behöva bekymra sig över propellerns frigång. Hjulen har jag bytt till större. Hjulen som följde med kändes mer lagom för en modell med vingspann på ca 1,2 meter.
Det andra som jag kommer att göra är att dra ut en extern glöd till glödstiftet. En motorer i 140-storlek som har mjuk upphängning ruskar runt såpass i startögonblicket. Så att de flesta glödklämmor slits ut på bara 10 till 20 starter. Sedan måste man bocka om dem med hjälp av en tång var 10:e start för få dem att sitta kvar. En vanlig kontakt på utsidan utav modellen är ett klart bekvämare alternativ. Man slipper dessutom ha glöden så nära propellern.
2006-11-04
© Copyright 2006 Kristian Olsson. Med ensamrätt.